Vad är det för fel på mig? ©Alma Klingström

Jag är förtvivlad. Ledsen. Arg, Besviken och uppgiven. Alla känslor rör sig runt på en och samma gång. 
 
För 4år sedan hyrde jag häst med min kompis under några veckor en sommar. Allt gick bra fram tills en kväll då jag börjar klaga på att jag har lite ont i handleden, vi ser att den är lite svullen men tänker att det inte är någon fara. Morgonen där efter är min högre handled nästintill dubbelt så stor och helt blå. Vad fan har hänt?
Lever på alvedon och ipren i några dagar för att sen åka hem med ett oförändrat tillstånd. Det här blir början till en lång historia.
 
Efter några dagar hemma uppsöker vi läkare, jag fick göra en vanlig röntgen, dom såg ingenting. Tillslut kom dom fram till att det måste vara en inflammation så jag får anti-inflammatoriska tabletter att äta. Jag äter den kuren och det blir lite bättre men så fort jag slutar kommer blixtrarna i handleden tillbaka. Jag går tillbaka och får samma slags tabletter igen, detta upprepas 3 gånger med samma resultat. 4e gången jag går dit får jag starkare tabletter som skulle ätas under än längre tid men händelseförloppet upprepades igen. Jag åt tabletterna och kände mig lite bättre men så fort jag slutade fick jag ont igen. Jag åt dom starkare tabletterna 1 omgång till men när jag skulle få dom en 6e gång sa jag nej. 
 
Jag sa nej för att jag var trött på att behöva gå på medicin konstant för att må bra. Jag fick inte rida på 4veckor och jag tränade inte på ett halvår. Dom anti-inflammatoriska tabletterna gjorde mig sur, jag tappade aptiten och kände inte alls igen mig själv. Jag kände mig förstörd inombords. 
 
Den här bilden hittade jag på google men såhär såg min handled ut.. Skillnaden är att den här bilden visar en handled med en spricka i handleden. Ingen läkare kan säga vad det är för fel på mig, inte ens när den var som nyast.
 
Efter att jag gjort slut med tabletterna hade jag ont. Det strålade konstant från fingertopparna till armbågen och när det inte var den sorterns smärta blixtrade det i handleden. När jag rörde den knäppte det till och en gång när jag skulle ta glass gjorde det så ont så jag blev likblek i ansiktet och ramlade ihop. Jag var 13år och kunde inte leva normalt. Jag fick gå runt med handledsstöd i skolan och var alltid tvungen att påminna mig själv till att jag inte kunde göra vissa saker. Det hade gått ett år med olika mediciner, när skulle det här få ett slut? 
 
Jag fick gå till en doktor som var inriktad på leder och senor men han sa att det bara var en överansträning så åter igen efter att ha börjat träna lite smått slutade det med ännu mer vila. När jag hade vilat perioden som var avsatt började jag träna igen. Handleden var fortfarande ett hinder för mig, jag vet inte hur många gånger jag hade gått till läkaren men tillslut blev jag iväg skickad till Sophia hemmet för en magnetröntgen. 
 
I och med magnetröntgen växte hoppet hos mig, jag trodde verkligen att jag skulle få svar vad det var som var fel på mig. Jag trodde jag skulle slippa ha ont och att det var slut med att leva begränsad... Dom såg INGENTING, INGENTING! Nästa steg blev att få till hos en kirurg... 
 
Jag fick vänta i över 1år på att få tid!! Jag som ung, med hela livet framför mig fick vänta i vad som känns som en evighet. Under den här tiden hade jag fortfarande ont, vissa dagar var värre än andra men vad spelade det för roll? Hoppet hade rest för att sedan rivas gång på gång under åren som jag åkt till sjukhus var och varannan vecka, jag var trött på skiten. Så när kallelsen väl kom sa jag till mina föräldrar att jag inte tänker gå dit. Jag var övertygad om att dom inte kommer att hitta något, och varför skulle jag gå till en kirurg? Ingen skulle ju behöva skära i mig för det fanns ju inget där?
 
Jag är less på att ha ont och min familj har också tröttnat på att jag vissa dagar/kvällar har så ont så jag mår illa och behöver ta smärtstillande för att orka mig igenom dagen eller kunna somna. Den svenska sjukvården har sina fördelar men den har också massa nackdelar. Varför prioriteras jag som ung nedanför alla äldre? Efter 4år är min handled fortfarande kvar, igår slets den upp ytterligare. Jag behöver hjälp! Vissa dagar vill jag bara ta en kniv och hugga av min hand för då hade väll smärtan antagligen försvunnit. 
 
Jag vet inte vad nästa steg för mig är. Är det meningen att jag ska leva begränsad resten av livet? Kanske behöva sluta mitt jobb som jag älskar för att min handled inte klarar av trycket? Eller kommer hela den här karusellen börja om på nytt. Ännu mer sjukhustid.. Det är inte direkt så här jag hade föreställt mig min tonår. 
 
Såhär går jag runt nu. Lindad för att jag ska få någon form av stöttning. Minsta lilla rörelse gör mig gråtfärdig, tar alvedon och ipren allt för att minska smärtan, Smörjer desperat in mig med voltaren kräm trots att jag vet att det bara är tillfällig lindring. Känner mig som en levande pillerfabrik. Det här är inte okej, det är inte kul. Jag vill inte leva så här. Snälla sprid det här inlägget så det kanske når någon som kan hjälpa mig. Jag behöver alla tips och all hjälp jag kan få, det här är inte hållbart.
 
 
 
On my mind | |
#1 - - Nouw.com/tobeme:

Jag vet tyvär inte heller vad du har 😔 Men jag levde 2 år med spänningsvärk och hade ibland så ont i mina underarmar att jag fick utmattningsdepression. Spänningsvärk innebär att musklerna låst sig i ett spänt läge och blir ett tryck på nerverna dygnet runt även när vi sover, vilket tillslut resulterar i smärta.

#2 - - Anonym:

Begär att få gå till smärtkliniken så du i alla fall lär dig hantera smärtan.
Sen hade jag även begärt utredning av ryggraden. Låter kanske dumt men ryggraden styr hela kroppen. Jag trillade och min fot svullnade upp men de kunde inte hitta något fel på foten. Över 1 år senare kunde jag inte röra tårna tills jag träffade en privatläkare som på 5min förklarade att jag även slagit i ryggen och att den kota jag slagit i är kopplad till just den foten. Så diskbråket behövdes läka innan min fot kunde tränas upp igen.
Bara ett tips!

Svar: Tack så jätte mycket! Ja jag går till sjukgymnast för min rygg just nu och det var hon som ville att jag öppnade "fallet" med min handled på nytt. Dock säger hon att hon inte tror sig kunna göra något med handleden men vi försöker fortfarande komma på något. Tack så jätte mycket!
klinganz.blogg.se

#3 - - Anonym:

Hej! Jag läste din historia och blev otroligt berörd. Har du provat någon alternativmedicin? Sett över kosten? Jag arbetar mycket med inflammation t ex och vet att såna här saker kan ha stor betydelse.

Svar: Hej! Tack så mycket för att du läst. Jag har inte tänkt så mycket på kosten men om du har kunnighet inom detta och tror att du har något förslag får du väldigt gärna kontakta mig via mejl! alma.klingstrom@gmail.com
klinganz.blogg.se

#4 - - Kolla:

Har dom kollat dig för olika varianter av reumatism tex SLE, sklerodermie etc?

Svar: Hej! Symtomen för SLE stämmer inte överens med det förutom att jag har ont i lederna. Några andra tecken på SLE som viktnedgång och hudutslag etc har inte visat sig. Sklerodermie har ingen ens pratat om men jag hoppas förgudsskull att det inte skulle vara det!
klinganz.blogg.se

#5 - - Anonym:

Vänd dig till gruppen Läka Naturligt på fb om du inte får någon mer hjälp från svenska vården.

Svar: Tack för tipset! Ska kolla vad det är
klinganz.blogg.se

#6 - - Anonym:

Testat att gå till en naprapat? Jag hade ett ben som låg fel i själva handen, gjorde så sjukt ont! Var svullen som tusan men inget syndes på röntgen. Naprapaten hittade senan/ benet som låg fel. Gjorde så ont när han rättade till det. Men har peppar peppar inte haft ont sedan dess. Är ca 3 år sedan nu.

Svar: Nej en naprapat har jag inte gått till, det kanske är något vi bör diskutera om jag ska testa att göra! Tack för tipset och skönt at du inte haft ont sedan dess :)
klinganz.blogg.se

#7 - - Anonym:

Påminner mig om denna berättelsen, kanske kan det vara till någon hjälp http://denenarmadebanditen.elsasentourage.se/hur-jag-blev-en-enarmad-bandit/

Svar: Tack! Ska läsa :)
klinganz.blogg.se

#8 - - Anonym:

Äter du mkt socker? Mjölkprodukter, mjöl?
Är dina leder överrörliga? Har du ont på fler ställen?

Svar: Jag äter inte mycket socker alls, utan unnar mig kanske någon gång i veckan liksom. Mjölkprodukter är jag väldigt försiktig med men det blir ändå att jag äter det nästan dagligen dock är jag laktosintolerant så majoriteten av gångerna kör jag på Oatly ändå. Mjöl äter jag, ja! Mina leder är inte överrörliga, har alltid varit väldigt stel. Om man räknar fingrarna som fler ställen ja annars har jag stora problem med min rygg.
klinganz.blogg.se

Upp